Att kalla en svensk folkmusiktrio för världsstjärnor kanske kan tyckas övermaga, men när det gäller Lena Willemark, Ale Möller och Per Gudmundson som tillsammans utgör Frifot, ligger påståendet faktiskt inom det rimligas gränser. Såväl tillsammans, som på egen hand, och i andra konstellationer som Nordan-projektet, har dessa tre flyttat fram positionerna internationellt för en del av det svenska musiklivet som även här hemma allt som oftast får finna sig i att betraktas som marginell. Det talas sällan om folkmusik och folkmusikgrupper när den svenska musikexporten och dess framgångar diskuteras men faktum är att de tre i Frifot varit drivande bakom produktioner som under de senaste tio åren sålt i mer än sexsiffriga antal, i Europa, USA, Asien och Latinamerika. En tydlig bild av hur stor uppmärksamheten utomlands faktiskt har varit för den nya svenska folkmusikvågen är att det både ute i övriga Europa och i USA under det senaste åren etablerats festivaler helt dedikerade till svensk folkmusik.
Bland storheterna på den svenska folkmusikscenen intar Frifot en särskild position. Ända sedan gruppens bildande 1987 har Frifot varit främst bland de som verkar på den mer traditionella delen av denna scen. Inte alldeles märkligt med tanke på att Frifot består av tre av de mest färgstarka profilerna i den svenska folkmusiken. Allesammans med en djup förankring i traditionen, och allesammans drivna av en lust att omsätta dessa kunskaper i nuet och att föra den traditionella musiken vidare, att göra den tillgänglig för dagens publik och inte minst även för en publik utanför de vanliga folkmusikkretsarna.

Till grund för Frifots internationella ryktbarhet ligger gruppens omfattande turnerande. Utöver Skandinavien har bl a Slovakien, Polen, England, Tyskland, Belgien, Holland, Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Österrike, USA och Indien besökts. Inte minst har den amerikanska publiken tagit Frifot till sitt hjärta under de senaste årens flitiga besök i USA. De många utlandsbesöken har dock gjort att spelningarna här hemma de senaste åren blivit alltför sällsynta. I januari, under gruppens första sammanhållna svenska turné på många år, fick många vända i dörren, när Frifot spelade för fullsatta hus. En ny chans att se Ale, Lena och Per ges i maj när ytterligare en svensk turné äger rum. Senare i år, i december, besöker man också för första gången Japan.

Att en ny skiva med Frifot är efterlängtad står också alldeles klart, det är fyra år sedan gruppens senaste platta släpptes. Nya plattan ”Sluring” är Frifots femte fullängdare. ”Sluring” visar upp gruppen från en delvis ny, och kanske bredare, sida. Repertoaren är naturligtvis på klassiskt Frifotmaner en väl avvägd blandning av tradmaterial och nyskrivet men den här gången mer vokalt inriktat än tidigare. Ett nytt inslag är också att det trestämmiga sjungandet som uppskattats och efterfrågats av publiken är rikligt representerat på Sluring.

Frifot består av:

Per Gudmundson
/fiol, altfiol, sång

En av våra mest uppskattade och respekterade spelmän, på egen hand såväl som i olika konstellationer. Musikalisk hemvist är Rättvik vars rika fioltraditioner utgör grundton och inspirationskälla till en personlig
spelstil som beskrivits som på samma gång kraftfull och lyrisk. Per har också på ett avgörande sätt bidragit till att blåsa nytt liv i den svenska säckpipetraditionen. I juli 2006 mottog han Zornmärket i guld, en utmärkelse som utdelas till ”synnerligen framstående traditionsbärare”.

Ale Möller
/mandola, flöjter, harpa, sång

Mångmusikanten som på krokiga musikaliska vägar sökt sig hem till den svenska traditionsmusiken. Där har han blivit en centralgestalt i sökandet efter nya klanger och uttryck. I lyhört samspel med olika traditionsspelmän har han introducerat nya instrument i låtspelstraditionen, samtidigt som han fördjupat sig i äldre folkmusikinstrument som sälgflöjt, spelpipa, horn och skalmeja. Ale har också gjort sig känd för sina lyckosamma korsbefruktningar av den svenska folkmusiken med olika musikaliska genrer och musik från andra delar av världen

Lena Willemark
/sång, fiol, flöjt

En av våra stora sångerskor, stadigt förankrad i folkmusiken hemifrån Älvdalen i Dalarna. Dess skatt av egensinniga låtar och visor förvaltar hon både som fiolspelman och, framförallt, som en mycket personlig sångerska med ett uttryck som inte låter sig begränsas av genreetiketter. Lenas Willemarks betydelse som stilbildare och inspirationskälla för den nya generationen svenska folksångerskor går inte att överskatta.