Fjällvandra i Abisko nationalpark

Abisko nationalpark är den mest välbesökta nationalparken i Norrbottens län och tar varje år emot ungefär 50 000 besökare, både inhemska och utländska. Den varma årstiden är högsäsong eftersom det är enklast att vandra här då, men det förekommer även att besökare anländer under de kallare delarna av året, till exempel för att åka långfärdsskidor eller se spektakulära norrsken spela över vinterhimlen. Ljusföroreningarna är minimala i Abisko nationalpark så förutsättningar är extra bra för att få uppleva norrsken som syns mycket tydligt.

Abisko nationalpark sträcker sig över 7 700 hektar och inkluderar både en turiststation och många små övernattningsstugor som sköts om av Svenska turistföreningen. Den mest välkända vandringsleden genom nationalparken är Kungsleden, som du kan läsa mer om längre ned på denna sida.

Var ligger Abisko nationalpark?

Abisko nationalpark ligger i norra Lappland, söder om den stora sjön Torneträsk. Sitt namn har nationalpark fått från det lilla samhället Abisko som ligger nära Torneträsk. Det nordsamiska namnet på detta samhälle är Ábeskovvu vilket löst kan översättas till ”skogen vid det stora vattnet”.

En majoritet av nationalparken utgörs av en grund dalsänka som avgränsas av Torneträsk i nordost och av fjällmassiv åt söder och väster. Nationalparkens ena gräns utgörs alltså av Torneträsks södra strand, och parken fortsätter sedan cirka 10 km in mot högfjällen och omfattar fjälltopparna Nuolja och Slåttatjåkka. En liten del av sjön Torneträsk, samt hela holmen Abiskusuolu, ingår också i det skyddade området.

Abisko nationalpark är belägen norr om polcirkeln och midnattssol råder under flera veckor under sommaren. Den som besöker nationalparken under veckorna kring vintersolståndet får uppleva hur det känns när solen aldrig når över horisonten under någon del av dygnet. Värt att veta är dock att när solen ligger strax under horisonten är det ljus som når upp över horisonten tillräckligt för att skapa ett visst gryningsljus.

Vandra Kungsleden från Abisko

Kungsleden är en cirka 425 km lång fjällvandringsled som startar i Abisko och går hela vägen till Hemavan. På sin väg löper den genom både Abisko nationalpark och Sareks nationalpark.

Kungsleden går huvudsakligen genom obebyggda områden, men Svenska Turistföreningen (STF) har övernattningsstugor som man kan bo i. Vissa dagsetapper saknar dock övernattningsstugor, så det gäller att planera.

Sträckan mellan Abisko och Kvikkjokk är den äldsta delen av Kungsleden och anlades redan i början av 1900-talet. De första övernattningsstugorna som uppfördes av STF var Abiskojaurestugorna och Kebnekaisestugorna som stod klara 1907. Redan 1902 fanns dock en liten turiststation på plats i STF:s regi intill Malmbanan i Abisko.

Det var först på 1920-talet som STF började använda namnet Kungsleden.

Naturupplevelser

Att vandra genom Abisko nationalpark innebär fantastiska naturupplevelser, oavsett om man övernattar i parken eller bara gör dagsturer. Av Abisko nationalparks cirka 7 700 hektar är ungefär 3 900 hektar bevuxna med fjällbjörkskog medan ungefär 2 800 hektar är kalfjäll. Abisko nationalpark innehåller också en hel del sjöar och vattendrag, inklusive den berömda sjön Abiskojaure som är förbunden med Torneträsk via vattendraget Abiskojåkka. I Abiskojåkkas imponerande kanjon växer örter som lapsk alpros, fjällarnika, fjällruta, fjälltätört, purpurbräcka och polarblära.

Barrträd är ovanliga i nationalparken eftersom de inte trivs särskilt bra här. I området Kårsajåkka är dock förhållandena sådana att en tallskog har bildats och vill du uppleva en äkta barrurskog är detta ett idealt besöksmål. I övrigt kan man bara se tallar här och där på särskilt skyddade platser. De är ättlingar av de tallar som växte här under en tidigare epok då klimatet i denna del av Sverige var varmare än vad det är nu.

Exakt på vilken höjd fjällbjörkskogen slutar och kalfjället tar vid varierar mellan de olika fjällsluttningarna; på skyddade sydsluttningar med bra förutsättningar för fjällbjörnar kan det hända att de klarar sig bra upp till 800 meter över havet, medan kalfjället kan börjar så pass långt ned som 650 meter över havet på sluttningar där det är svårare för fjällbjörkarna att överleva. Att kalfjället tar vid innebär inte att det saknas växtlighet. I områden där träd inte frodas finns det örter som klarar sig bra, bland annat fjällsippan, fjällfingerörten och kantljungen. Man kan också träffa på en och annan fjällbjörk, men de växer inte tillräckligt tätt för att det ska räknas som en fjällbjörksskog.

I Abiskoregionens myrlandskap kan man se så kallade palsar, ett naturfenomen som innebär att en upphöjning bildas på den i övrigt släta myren. Exakt hur palsar uppstår är fortfarande oklart, men man vet att de bara existerar i områden där det är -10 °C eller kallare under minst fyra månader per år.

 

Fjällbjörkskogen i Abisko nationalpark

Det finns två olika typer av fjällbjörkskog att uppleva medan man vandrar genom Abisko nationalpark: hedbjörkskog och ängsbjörkskog.

Ängsbjörksogen kan bara förekomma där marken är ovanligt fuktig och näringsrik, och den är därför den ovanligare formen av fjällbjörkskog i Abiskoregionen. Om du vill se ängsbjörkskog kan du till exempel bege dig till Slåttatjåkkas och Nuoljas sluttningar. Den ökade tillgången på vatten och näring gör att fjällbjörkarna här är extra kraftiga och de brukar inte behöva dela upp sig i flera stammar. Även i undervegetationen är det tydligt att det finns förhållandevis gott om näringsämnen, för här växer mer näringskrävande örter som smörboll och fjällkvann.

Hedbjörkskogen växer där marken är magrare och torrare. Det är tuffare för björkarna att överleva här och det är vanligt att ett enskilt träd är uppdelat i flera stamma. Björkarna kan inte heller växa lika nära varandra som de gör i ängsbjörkskogen. Om vi tar en titt på marken så blir det tydligt att färre örter klarar av att växa i denna krävande miljö – artrikedomen är betydligt mindre än i ängsbjörkskogen. Det bildas ofta mattor av risbuskar som dominerar lokala områden. Lingon och kråkbär trivs bra, och i delar av parken där snön ligger djup vintertid brukar det finnas mycket blåbärsris. Bland de lite mer delikata örterna hittar vi lappspira, skogstjärna och linnea.

Djurlivet

Under en fjällvandring genom Abisko nationalpark finns det många olika djur som man kan få syn på, särskilt under vår och sommar då många flyttfåglar häckar här. Abisko nationalpark är också en plats där man kan få se diverse fjällevande däggdjur, varav vissa är bofasta här och andra bara vandrar igenom då och då. Älgen är till exempel vanligt förekommande i parken, medan björnar bara korsar parken på väg från ett område till ett annat. Andra exempel på däggdjur som då och då dyker upp i parken men sällan stannar kvar länge är järv, lodjur och fjällräv. Betydligt vanligare förekommande är gnagare som mård, fjällämmel, hermelin och ekorre.

Vad gäller fågellivet så är Abisko nationalpark hem både åt typiska fjällarter och en hel del andra fåglar. Obs! Under försommaren råder besöksförbud i Abiskojåkkas delta för att de häckande fåglarna där inte ska bli störda. Detta delta är en mycket viktig fågellokal, särskilt för sjöfågel.

Exempel på sjöfåglar som förekommer i parken (och inte nödvändigtvis bara i deltat) är knipa, vigg och bläsand som alla gillar små sjöar. På de öppna rismyrarna finns våtmarksarter som småspov, grönbena och gluttsnäppa.

Har man tur under sin vandring genom Abisko nationalpark kan man få syn på vackra men skygga rovfåglar såsom kungsörn och stenfalken. Stenfalken, som är Europas allra minsta falk, är den vanligaste rovfågeln i Abiskoregionen.

Om din vandring tar dig upp på kalfjället behöver detta inte innebära att det blir tomt på fågel kring dig, tvärt om kan man i dessa öppna och karga delar av nationalparken träffa på bland annat snösparv, fjällripa och fjällpipare.

Väder och vind

Som alltid när det gäller fjällvandringar är det viktigt att vara utrustad för att hantera väder och vind när man ger sig ut i Abisko nationalpark, även om det är under sommaren och även om man bara tänker gör en dagstur. Tag gärna kontakt med turiststationen i förväg för råd och tips om vad man bör tänka på.

Den varmaste månaden i Abiskoregionen är juni, men även då är genomsnittstemperaturen inte högre än +11 °C. Den kallaste månaden är januari, med en genomsnittstemperatur på -12 °C. Detta är ändå ganska varmt jämfört med hur vintern är i de delar av fjällkedjan som ligger mer norr respektive söder ut. Den stora sjön Torneträsk påverkar nämligen Abiskoregionen så att klimatet blir mer maritimt, det vill säga vintrarna blir mildare och somrarna svalare. Topografin med en dalgång som vetter mot Atlanten i väster bidrar också till Abiskoregionens maritimare klimatförhållanden.

Är det mycket snö i Abisko?

Precis som i resten av fjällkedjan är det västanvinden som dominerar här, men den för inte med sig särskilt mycket fukt från Atlanten till Abisko eftersom den fuktiga luften kyls av när den träffar fjällkedjans västra sida. Nedkylningen gör att fukten omvandlas till regn eller snö och faller ned där, på västsidan. När luften väl når Abiskoregionen på östsidan finns det därför inte mycket fukt kvar som kan ge nederbörd.

Under ett genomsnittligt år får Abisko nationalpark med omnejd ungefär 300 mm nederbörd, vilket är lågt jämfört med snittet för resten av Sverige. Abisko nationalpark har ett väldigt högt antal soldagar, vilket givetvis uppskattas av fjällvandrarna.

Trots att Abiskoregionen får så pass lite nederbörd brukar det dock inte råda någon brist på snö här vintertid, eftersom vinden är stark nog att blåsa hit snö som fallit i andra delar av fjällkedjan. Snömedeldjupet under vinter brukar vara ungefär en halvmeter, men det finns förstås stora lokala variationer inom parken.

Av den nederbörd som faller inom parkens gränser är ungefär 55% regn och resten snö. Mest nederbörd i parken får de västligaste höglandsområdena, minst nederbörd får de lägst belägna områdena i dalgångarna.

Abiskos geologi

Bergen i Abiskoregionen är mycket gamla och urberget ligger här flera hundra meter under markytan. Bergen lyftes upp ur Atlanten för 400 miljoner år sedan och pressades österut när fjällkedjan bildades.

Om du är intresserad av Abiskos geologi kan vi tipsa om ett besök till Abiskojåkkas kanjon, eftersom man där kan se de olika lagren blottade.

Abiskoregionens berggrund domineras av hårdskiffrar, men här finns även kalkstensstråk och grafitskiffer. Fjällmassiven i väster består huvudsakligen av glimmerskiffrar och fylliter. I söder finns det en hel del svart till grönsvart hornbländegnejs (amfibolit).

Vad är abiskomarmor?

Abiskomarmor är en gulvit dolomit som i Abiskoregionen ligger växellagrad med hårdskiffrar. Förr i tiden bröts abiskomarmor längs Abiskojåkkas kanjon.

Intressanta fakta om Abiskoregionen

• År 1909 inrättades de allra första svenska nationalparkerna. De var nio till antalet och Abisko nationalpark var en av dem. Abisko tillhör alltså denna allra första omgång av nationalparker i Sverige.
• Abisko nationalpark är den enda plats i Sverige där orkidén Lappfela (Platanthera obtusata) växer.
• Under 1950-talet blev antalet fjällhöstmätarlarver i nationalparken plötsligt enormt och de orsakade mycket stor skada på fjällbjörkarna. Eftersom fjällbjörkskogen växer så långsamt, och eftersom i princip ingen utrensning av döda eller döende träd sker inom nationalparkens gränser, är spåren efter denna händelse fortfarande tydliga. Det finns fortfarande stora mängder döda och murkna björnar kvar i parken som vittnar om den här händelsen, och det kommer att ta lång tid innan de ersätts av nya träd eftersom återväxten är så långsam. Döda och murknande träd är viktiga för många arter av djur och växter.
• På Noujas sluttningar hittar vi dryashedar där berggrunden är extra kalkrik. Där trivs kalkälskande örter som fjällsippa.