Vandra i Muddus nationalpark
Muddus nationalpark i Lappland är en av Sveriges största skogliga nationalparker och lockar med ett varierande landskap som innehåller allt från gammelskog och det berömda Muddusfallet till vidsträckta myrar, djupa raviner och kursusdalar med upp till hundra meter höga lodräta bergväggar. Exempel på djur som lever här är björn, älg, ren, tjäder och storlomm.
Inne i nationalparken saknas bilvägar, däremot finns det vandringsleder och på vinter kan man åka skidor. En huvuddel av nationalparken ligger inom Gällivare kommun, medan resten är en del av Jokkmokks kommun. Muddus nationalpark inrättades år 1942 och utvidgades år 1984. Idag omfattar det skyddade området nästan 50 000 hektar.
Renskötande samer har levt och verkat i området sedan urminnes tid och Muddos – eller Muttos som det heter på samiska – är fortfarande ett viktigt renskötselområde. Under den del av våren då renkalvarna föds är det extra viktigt att man som parkbesökare lämnar renarna ifred och inte skrämmer eller stör dem. Nationalparken är sommarbetesland för Gällivare skogssameby och vinterbetesland för Unna tjerusj och Sirges.
Att vandra i Muddus nationalpark
I södra delen av nationalparken ligger en 50 km lång vandringsled (en vandringsslinga) till vilken två stycken 12 km långa anslutningsleder är kopplade. Längs den vandringsleden finns vandringsstugor för den som vill rasta eller övernatta.
Muddus nationalpark lockar besökare året runt, för vandringar eller skidåkning – beroende på snötillgången. De öppna vandringsstugorna i nationalparken, som sköts om av den lokala förvaltningsorganisationen Laponiatjuottjudus, är därför öppna tolv månader om året.
Vandringsturismens topp inträffar i juli månad, när det inte bara är semestertider i Sverige utan parken också har hunnit torka upp ordentligt efter snösmältningen. Det kan vara ganska rejält myggigt i juli, så lämplig klädsel och insektsmedel rekommenderas. I juli är det kalvmärkningstid för renarna, och det är också vanligt att se renar ute på myrarna eftersom de vill svalka sig i vinden.
Augusti är en härlig månad för vandringsturer i Muddus nationalpark, bland annat för att myggorna brukar vara mindre besvärliga än tidigare under sommaren. Bären och svamparna mognar, och björkarnas löv börjar indikera att hösten är på väg.
I takt med att hösten kommer igång på riktigt i parken börjar man kunna höra riporna under sina vandringar. Björnarna äter upp sig och gör sig redo för att gå i ide, och renskötarna samlar ihop sina renar för att flytta dem till vinterbetet.
I december och januari är nätterna långa och det finns goda förutsättningar att få se norrsken om man vistas i parken under den mörka delen av dygnet. Vintern brukar gå över till vårvinter i mars eller april, populära månader för skidturer i nationalparken. Så småningom börjar flyttfåglarna återvända. Tänk på att isarna kan börja försvagas i takt med att det blir varmare ute och solen ligger på. Efter hand som snön smälter blir vattendragen i parken allt mer välfyllda och forsande. Det brukar dröja fram till juni innan all snö har försvunnit.
Bestiga fjället Oarjemus Stubbá
Fjället Oarjems Stubbá är jämförelsevis litet, men från dess topp har man ändå en fantastisk utsikt över Muddus nationalpark. Vid klart väder kan man till och med se Sareks snöklädda toppar skymta i fjärran. Detta trots att man utan större åthävor kan vandra upp till toppen på under en halvtimme. På vintern är det populärt att vandra upp och sedan åka skidor ned genom den glesa skogen.
Muddusagahtjaldak
Detta är ett vattenfall (Muttosfallet) där älven kastar sig ned i 42 meter för att nå den smala kanjonen Gähppogårsså. Mest imponerande är fallet under vårfloden i juni då älven är som rikast på vatten. Du når vattenfallet genom att vandra 7 km från parkeringen vid Skájdde. När du är framme vid Muddusagahtjaldak kan du rasta vid Muddusagahtjaldakstugan, där finns både dass, vedförråd och tältplats.
Muttosluoppals fågeltorn
Muttosluoppals fågeltorn ligger i ett område där skogen kantar det öppna myrlandskapet – en ideal plats för många olika fågelarter, både stannfåglar och flyttfåglar. Från tornet kan man se ut över myrar och sjöar, och i fjärran tornar fjället upp sig.
En bit från fågeltornet ligger Muttosluoppalstugan, en brädkåta där vandrare kan övernatta. Här finns fyra bäddar och en öppen eldstad. Muttosluoppalstugan är belägen på en smal ås som vindlar sig mellan myrarna.
Måskosgårsså
Måskosgårsså är en torr och djup ravin inne i skogen. Den bildades när vattenmassor från den smältande inlandsisen forsade fram här för länge sedan. Längs botten av ravinen ligger stenblock som vattnet forslade med sig och deponerade här – vissa stora som hus!
I området kring ravinen lever många fåglar, inklusive örnar, och delar av området är fågelskyddsområde.
Om du vill besöka Måskogårsså, tag vandringsleden från Skájdde/Skaite i riktning mot Muddusagahtjaldak/Muttosfallet. Delar av den här leden löper längs ravinens ena kant.
Skájdde
Skájdde är platsen där Muttosädno möter Stora Luleälven (Stuor Julevädno). Denna plats har varit viktig för människorna i området sedan urminnes tider och här ligger en eldpass omgiven av fornlämningar. För länge sedan anlades ett fångstgropssystem här som har lämnat sina tydliga spår för dagens arkeologer.